Gustaf de Ron född 1780-09-02 i Stockholm och död 1854-11-10 i Paris, Frankrike. Ägde Svabensverks järnbruk och herrgård i Alfta socken, Gävleborgs län 1820-1834.
Historia om Svabensverk.
Svabensverks järnbruk anlades år 1799 av bergmästaren Anton Svab (Av tysk härkomst), som gav orten dess namn. Att bruket förlades i dessa trakter berodde på tillgången på vattenkraft, av vilken man var beroende för järnhanteringen, och som var garanterad av vattnet dels från sjön Hämmen (på östra sidan om landsvägen) och Glitterån, som tillsammans bilda bruksdammen. Malmen togs från gruvor på dalasidan, t. ex. Vintjärns gruva, som ligger på c:a 3 mils avstånd från Svabensverk. Slättmyregruvan (4.7 mil), Kvicktjernsgruvan (4.5 mil) och Fregåsgruvan (6 mil). Den fraktades hit företrädesvis på vinterföret medelst hästforor, som då begagnade sig av de långa sjöarna Balungen och Kalfven m. fl., som vägen till Falun nu följer på långa sträckor. 300 hästar var sysselsatta med malm- och kolkörning. De flesta körarna kom långväga ifrån, vanligen Leksandskarlar. Självt ägde bruket c:a 50 hästar, för vilka den stora stallbyggnad av slaggstenstegel uppfördes, som ännu står kvar. Frakterna kunde löna sig, eftersom forlönerna var låga. Från Vintjärnsgruvan utgjorde sålunda forlönen c:a 24 skilling per skeppund (d.v.s. 160 Kg). I Svabensverk smältes malmen till tackjärn och smiddes även till Stångjärn. Härifrån fraktades det genom rodd över de stora sjöarna Amungen, dit Glitterån avger sitt vatten, och Mållången, som man ser från vägen till Alfta, till Mållångstad, en sträcka på cirka 3 mil. Från Mållångstad fördes det till Söderhamn 8 mil efter häst på enkla kärror på två hjul. Vintertid fraktades det till Gävle, dit man endast räknade 9 mil fågelvägen över Svartnäs, Kungsbergs och Högbo. Till Gävle var forlönen 1 Riksdaler riksgälds per skeppund. På 1840-talet smiddes här 2.250 skeppund stångjärn årligen. Vilket var av god kvalitet och åtnjöt gott rykte även utomlands, bl.a. i England. Dagspenningarna voro mycket låga. En mästersmed kunde i vårt mynt få 1 kr om dagen, men vanliga arbetare endast 50 á 75 öre. Den märkligaste av ägarna till Svabensverk tycks ha varit den andre i ordningen, Jacob de Ron. Han visade nit och intresse för kyrka och skola och för bruksbornas andliga fostran i allmänhet, myndig och sträng vid behov, men rättvis och omtänksam om både människor och djur. Under hans tid (1815-1849) bedrevs järnhanteringen med stor energi. Han skulle kunna kallas för Svabensverks "starke man". Denna tid bodde på själva bruket c:a 300 personer och på kringliggande lägenheter ytterligare c:a 300, vilka alla direkt eller indirekt hade sin inkomst av brukshanteringen. Järnhanteringen nedlades 1876, då efter järnvägarnas tillkomst konkurrensen inte kunde upprätthållas med andra bruk, som låg gynnsammare till, och när kopparfors AB 1880 köpte bruket, var dess storhetstid ohjälpligt förbi.
Jacob de Rons dotter, Hélène de Ron skrev dagbok under sitt liv. Här är en nekrolog (sid 126-127) över hennes liv. Svabensverks by hemsida. Här finns det text om ägaren Jacob de Ron. Här kan ni läsa om Svabensverk kyrka.
Jacob de Ron född 1807-02-17, Stockholm och död 1871-02-12, Paris Brukspatron på Svabensverks järnbruk och herrgård i Alfta socken, Gävleborgs län 1836-49.
Svabensverks Herrgård
Vy över Svabensverk
Ägarlängd över Svabensverks Herrgård.
Anton Svab 1796 - 1809
? 1809 - 1814
Jacob de Ron & Söner 1814 - 1820
Gustav de Ron 1820 - 1834
? 1834 - 1836
Jacob de Ron 1836 - 1849
Carl Henrik Cantzler 1849 - 1860
? 1860 - 1871
Unions AB (Tyskt bolag) 1871 - 1880
Kopparbergs-Hofors AB 1880 - ?
?
? - 1985
Erik Jernberg 1985 - 1993
Jan Espling 1993 - 1995
Tuula Eriksson 1995 - 2002
Kjersti Alver 2002 - 2011
Anne Eriksson & Thomas Brolin 2011 - 2014
Anne Eriksson 2014 -
(tyvärr är inte ägarlängden fullständig)